Ser ni vilken snygg röd tröja jag har på mig? Jo, idag har jag deltagit i en spring- och promenad “tävling” som alltså heter Round Spiggie fun run and walk. Den organiseras av en organisation som kallar sig Mind your head, alltså en välgörenhetsorganisation. Men roligt var det, promenerade 5 km (andra tog i med 10 km). Många sprang sig röda i ansiktet och andra, som jag, promenerade, visserligen ganska fort, men inte fortare än att man kunde konversera sin promenadgranne. I mitt fall en flicka härifrån Shetland som dock bor och arbetar i Oslo.

Det var massor av deltagare som ni ser på denna bild och det smarta var att vi fick våra röda T-shirts vid start så det var lätt att se alla deltagarna utmed vägen. Klicka på bilden så ser ni mer…

P.S. Spiggie är en sjö! Jadå, det finns sjöar här och däri fiskas det efter sådan fisk vi känner igen. Det lär t.o.m finnas röding i någon av sjöarna.

Vi är inte längre ytterst suspekta människor som ska behandlas som om risken finns att vi är det. Vi valde bara fel bank! Vår frustration med den första banken vi kontaktade, gjorde att vi stegade ut och gick till nästa. Det blev Lloyds TSB och det var ett lyckokast. Enligt kassörskan där behövde vi fortfarande bevisa vår bostadsadress men hon förklarade detta klart och tydligt så vi kunde återigen kontakta Sparbanken Nord och till slut få rätt papper. Tack snälla banken för allt besvär!

Döm om vår förvåning när vi gick till vårt uppgjorda möte idag -det är inte längre nödvändigt att bevisa att och var man bor i detta örike. I alla fall för denna bank. Den unge man som informerade om detta och mycket annat fixade oss ett bankkonto och vi hade mycket trevligt medan proceduren vid datorn pågick. Vi kände oss verkligen inte som suspekta eventuella terrorister längre utan satt där med en känsla av att istället vara en VIP, alltså en Very Important Person.

De fem fåren håller så sakteliga på att förvandlas till garn. Det tar sin tid och vädret har varit för fint för spinnrocken men lite har jag hunnit och på bilden ser ni delar av de fem fåren förädlade till garn. Men lite mer behövs innan jag börjar sticka min Fair Isle tröja…

Vi har varit på en liten resa till öarna norr om huvudön, Yell och Unst. Där finns lika mycket att titta på som här och jag har fått se Muckle Flugga “på rikt”! Det fantasieggande namnet är namnet på ett lika fantasieggande fyrtorn på en klippö längst ut i detta örike. Det finns ingen bilväg ända ut och alternativet verkade vara tre timmars vandring enkel väg. Men guiden på ett litet museum vi besökte tipsade om en möjlighet att se fyrtornet, trots ett visst avstånd. Brittisk militär har nämligen haft en stor anläggning där uppe som nu är övergiven. Visserligen fanns skyltar om domstol och vite kvar men damen sa att bara strunta i dom och det vi gjorde. Och vad vi fick se, inte bara Muckle Flugga utan även en klippig kustlinje som var helt sanslös. Vädret har varit toppen så utsikten var gränslös.

Dessa klippiga kuster har krävt sin tribut i form av många skeppsbrott. Ett som lämnat ett fantastiskt spår är det tyska skeppet Bohus som slogs sönder mot klippor sedan dess kapten kommit helt ur kurs. Skeppet var nämligen på väg till Chile! Från Göteborg! Detta hände i april 1924 och det märkliga är att dess galjonsfigur flöt iland i september samma år alldeles i närheten av skeppsbrottet. Galjonsfiguren restes som ett minne, fick namnet the White Wife och har sedan dess hållit utkik. Endast fyra av de 39 besättningmännen omkom, tack vare bl a lokalbefolkningen som kom till deras undsättning. Ni ser väl vem av oss som är den “Vita frun”?

Dessa två dagar vi varit på resa har jag hunnit med ett antal stränder. Det har liksom blivit min passion! Vare sig de är sandiga som denna eller steniga som många andra så är det makalöst att promenera utefter dom. Det finns så mycket att samla på och de djupa fönsterposterna här börjar fyllas med polerade stenar, snäckskal, krabbskal och många andra strandfynd. Men promenerandet innehåller inte bara samlande utan ochså en stor portion lisa för själen. Dessutom är havet så vackert och så föränderligt!

Natrligtvis hann vi med så mycket mer, men det får Tim skriva om. Detta var mina höjdpunkter…

Att det skulle vara så svårt att öppna ett bankkonto i den storbrittaniska delen av världen, det hade vi aldrig trott. Alla som vill ha ett bankkonto är potentiella terrorister och reglerna är skrivna från den utgångspunkten. Snacka om frustration. Vi tror nu att vi är halvägs mot en lösning tack vare den eminenta banken Sparbanken Nord och två av deras tålmodiga personal. Utan dom hade vi stått oss slätt åtminstone ett par månader till. Det gäller nämligen att bevisa vem du är och att du verkligen bor där du säger att du bor! Och inte med vilka papper som helst! Men vi tror att vi fixar det – fortsättning följer.

Medan jag var ute och gick med våra två inhysta hundar, pudeln Fifi och bordercollien Pelé bytte Tim yrke. Han blev fårklippare! Det är inte ett arbete man gör med vänsterhanden kan jag tala om utan hela kroppen måste engageras. Fåret läggs, eller kanske sätts, på rygg och hålls i med en hand medan man klipper med den andra. Vår hyresvärds pappa har ca 30 får på sin lilla “croft” och dom måste klippas och skötas om trots att dom bara går ute hela dagarna och fyller magarna med färskt och frodigt gräs.

Annars har jag mest suttit vi spinnrocken eller varit ute och promenerat i de härliga omgivningarna. Igår kväll gick vi en sväng mot det öppna havet och stod överst på klipporna och tittade på vågorna som slog emot med åskliknande dån. Mäktigt.

Vädret är sig ganska likt från dag till dag. Vissa dagar blåser det mer och vissa dagar blåser det mindre!

Förutom cykeln tog jag med ännu ett viktigt föremål; spinnrocken! Shetland är ju så nära himmelriket man kan komma om man gillar ull, garn och stickning. De fem fåren i garederoben är fem “fleeces” alltså ull från fem får. Ett svart, ett grått, ett vitt, ett brunt och ett ljusbrunt. För dessa fina fleeces har jag betalat ungefär 12 pund, alltså ungefär 140 kr. Säljer de till ullhandlaren får de ännu mindre betalt.

Så även här märks att ordet fleece har fått en annan innebörd när det gäller värmande plagg.

Ullen är silkesmjuk, man har avlat bort alla täckhår så kvar finns bara den mjukaste underull. Dessutom är den väldigt ren eftersom fåren går ute mest hela tiden. Av denna fina ull kan man spinna tunna, tunna trådar som så småningom kan bli Shetlands berömda schalar. Tvåtrådigt garn blir till Fair Isle tröjor, jättevackert mönsterstickade.

Så nu sitter jag vid spinnrocken, har tänkt spinna mig garn av alla de fem färgerna och sticka mig någon slags tröja så småningom.

P.S. Jag har cyklat ännu en gång, motvind och uppförsbackar hindrar inte mig. Denna gång till en strand som kallas Meal Beach. Kritvit sand som inte bara är sand utan även finmalda snäckskal. Därav ordet meal som också betyder mjöl.

Men vattnet är inte badbefrämjande, doppade bara fötterna i det svinkalla havet.